Äntligen!

Efter att jag konstaterat att vädret skulle bli "sjukt karpigt" bestämde jag mig för att fortsätta nöta på och än en gång pröva lyckan i mitt hemvatten. Åkte ner och förmäskade vid 16-tiden och drog samtidigt lite kräftbete med grabben.
Regnet kom som på beställning mellan 17-20 och efter jag lagt barnen åkte jag ner och var färdig med mäsk och utlägg vid 21, samtidigt som vinden vände och tilltog åt mitt håll.
Hade ett pill på vardera spö under kvällen utan att ngt fastnat. Hörde en lååång rullning vid mäskplatsen. Gick och lade mig vid tolvslaget efter att det blivit lite för spännande efter ett sedvanligt besök av ngt tungt djur bakom mig i skogen. Får sova bra förutom ett pip från larmen, efter ngt simmat på linan troligtvis och en skogsmus som krafsat på mitt tält. Vaknar vid halv sex av att min sovsäck är lite för somrig. Försöker sova vidare i fosterställning men ger upp vid halv sju och tar på mig byxorna. Innan jag tagit mig ur tältet hör jag det jag längtat efter så länge: Ett ruuuuuuuuuuuun!
Larmet bokstavligen vrålar och jag hoppar i skorna, springer ut och lyfter bestämt.
Fast fisk, och det är tungt. (Här börjar rysningarna som återkommer fortfarande i skrivande stund.) Fisken ignorerar bromsen och drar rätt in i näckrosorna tvärs över. Där står den och tjurar lite tills jag börjar få tillbaka lite lina och jag får ut den på öppet vatten. Nu drar den in i nästa näckrosbälte på min vänstersida men den ger upp det försöket ganska fort och jag kan håva beviset på min envishet. Och beviset fyller ut håven rejält om än lite kamouflerat av bottenvegetation.
Nu är det svårt att inte skratta som en galning, men jag står emot för att inte ngn ska ringa männen i vita rockar.
Jag ringer svärfar och Paven som kommer och hjälper mig att föreviga stunden. Efter lite bad med karpen får den återgå till sitt smygande bland gös, gäddfiskare och sommarmetare.
Vikt? Längd? Oviktigt när man får lön för mödan på det här viset och hinner hem till frukost dessutom.